som att låtsas att det regnar i en hagelstorm

jag går sönder bit för bit
och snart är jag ett med luften
då andas du in mig
vi blir en och kommer alltid vara tillsammans
(av Linnea dec 2005)

jag kommer ihåg att sist jag kände såhär, det var i sjuan. under nyåret var det värst. det börjar närma sig det nu, nu när det är december igen. och jag vet inte riktigt om det finns någon risk att jag sjunker så lågt. "om jag lämnas ensam en söndag blir jag dum och mörkrädd mitt på dan", självklart så finns det alltid något som Lars Winnerbäck skrivit som passar precis in hur man mår. Och även där finns det något som han skrivit som passar precis in. Jag borde inte lämnas ensam när jag mår såhär. "res mig upp ge mig lust att hänga på"

Det var som om helgen var en droppe för mycket. Och nu är det inte bara en sak som ligger och gnager inom mig, det är tusen saker och det känns som om råttor äter upp mig inifrån och ut. Och varge sekund dör en liten bit av mig. Att vakna varge morgon med någonting som gnager i magen, ger inte så stor lust att gå till skolan. Jag tar mig upp ändå och tar mig igenom skoldagen. För ni finns ju där. Lite glädje i vardagen! ni vet inte hur mycket ni betyder, det är verkligen hur mycket som helst. Även om det där var lite klyschigt så, är det faktiskt så.

Even the best fall down sometimes, och det var som moa sa om vårat fake smile. Precis så är det nu. Jag vet inte varför det inte går, som om luften håller på att ta slut inom mig och liksom, jag dör varge sekund. hela tiden dör en liten bit av mig.

Det är massa plugg som behöver göras, jag ska ta tag i det och somna tidigt idag. "shit happens"

Linnea