Skulle du ta ett kort på mig nu, skulle jag inte synnas, jag skulle vara där, men utan utstrålning, jag skulle se ut som jag och Linnea gör när vi inte orkar le på riktigt eller inte kan le på riktigt, Våra fejkade smil. Det skulle inte vara jag.
Och tack Elin, för att du gick förbi dörren när jag kom till skolan, och fick den bästa kramen jag fått på länge, den värmde mycket.
Tack Linnea för att du kom på morgonen, och för att jag fick komma hem till dig och ha det jätte mysigt.
Tack Sanna för att du fanns där idag och lyssnade på när jag hade nått att säga.
Tack Charlott för att du stöttade ochtröstade mig när jag vart galen och bara ville dunka huvudet i väggen för att det känndes jobbigt.
Men det måste komma något bra ur allt. Och nu har jag pratat mig tillrätta med nån jag verkligen behövde prata med, nu känns det bättre. Och jag har fått klart för mig att jag kan sluta hoppas nu!
Ha det bra, och lova, att om du inte lyssnat på Lars Winnerbäck någon gång, gör det!! och har du lyssnart på honom och inte gillat musiken, lyssna igen och hitta det vackra.
/Moi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar