Liten charlotte.

Nu i fem veckor har jag testat allt. Från att vara världens gladaste, till världens ambitiösaste, lite mindra ambitiös, och massa mer.
Ni vet hur det känns kanske, gårdagen avslutas näst intill perfekt och man har bara höga förväntningar inför nästa dag. Personen man ska samarbeta med har vaknat på fel sida och är allmänt elak och tjurskallig.
Idag rann det över och jag fick psykbryt. Eftersom det inte riktigt fanns någon att prata med i skolan fick JG leka kurator oh jag öste ur mig allt elände. Sen kändes det lite bättre, gick ner till min samarbetspartner som under tiden fått hemskt dåligt samvete. Är snällare än någonsin men glöm att jag bara blir glad bara sådär. Så jag är liten, febrig, deppig och trött resten av dagen. Och det funkade, herregud det funkade. samarbetet blev bättre än någonsin. Vi blev riktigt ödmjuka mot varandra. Och sista timmen på So:n gick vi iväg och jobbade fast vi inte då alls behövde göra det när vi inte hade projekt.
Ah jag vet inte, dagen har varit jobbig. ni flesta har väll sett mig när jag ser sådär ledsen och eländig ut. men han är väll van vid att det finns någon där som stöttar upp mig, men idag fanns bara han och det var han som fick ta tag i det.

Allvarligt, det är lite tomt :O Idag på engelskan var vi bara sju styckna! Gick igenom nationella proven och några fick psykbryt och blockouter. Jag var trött och seg i hjärnan och satt i soffan och dåsade nästan hela timmen.
Simon visade bilder på sin morfar som han inte vet vad han heter, han deltog i finska vinterkriget och fick medaljer och grejer.

Nu måste jag återgå till pluggandet. Hoppas ni har det bra i backarna och ramla några gånger åt mig!